Konstigare saker har hänt

Ja, jag vet, jag tjatar något förfärligt om det här ämnet.

Men just nu gör jag det för att jag är hungrig, vilket bland annat har för mitt ogillande av bruna böner samt att folk inte verkat fatta att alla inte äter kött. Såååå, salladen hade skinka! En annan sallad som man kunde äta utifallatt innehöll fisk! Resten var ren pasta utan sås och en annan var potatissallad...

 

Som den-som-inte-bör-nämnas-vid-namn som hotade med att vägra äta den vegetariska grytan på en framtida fest just för det faktum att hon ville ha kött.

Måste man då äta kött till varenda måltid?

Människan är inte en sådan köttbaserad varelse att hen måste äta kött varje måltid, varje dag, inte ens varje vecka. Eller ens kött överhuvudtaget.

Däri omnivore.

 

En dag när jag inte hade tid att åka hem då jag skulle någon annanstans så smet jag in på en affär för att köpa en macka. Men se, inte en enda vegitarisk macka.

Visst, det fanns den med fiskägg, och jag äter både fågelägg och mjöl så jag kan äta fiskägg. Men det är nog mer med att jag inte tycker om det.

Så det blev en risifruti istället.

 

”Tänk då på alla svältande barn i-”

Ge fan i det!

Jag vet, jag är kräsen, men jag är då ta mig tusan så mycket mindre kräsen än många andra. De som hellre går till McDonalds flera gånger i veckan än att äta skolmaten.

När jag var liten åt jag jätte dåligt, ska det då ta ifrån mig chansen att bli vegetarian för att jag fortfarande har mycket som jag inte äter? Jag tycker jag äter hur många olika saker som helst, men det tycks aldrig duga de där få dagar där det finns lite att välja mellan. De dagar personalen envisas med att servera grönblandingar med balsamolja och vinäger. När de serverar kokad potatis (Som jag avskyr, den mesta andra potatis är gott), när de serverar bön eller ärtblandningar.

 

Ska jag behöva tänka på svältande barn varenda gång jag står där i matsalen, illamående av lukter och smaker?

Varenda gång min mage kurrar i protest två timmar efter lunch?

 

Ska jag behöva tänka på fattiga varenda gång jag köper något onödigt spel, en bok, lite kläder, några godisbitar. Av det faktum att jag äger en katt och några kaniner vars enda uppgift i livet tycks vara att kosta pengar?

Då skulle jag inte ha mycket att leva för. Ska jag må dåligt bara för att andra har det sämre?

 

”Vadå en bruten arm? Det finns de som har en bruten ryggrad.”

 

Är jag bortskämd som inte gillar kokt potatis och grönsaker, vinäger och balsam i sallader och har den filosofin att jag inte tänker stödja den köttproduktion där djuren inte har det bra? Där jag inte har mycket val än att låta bli köttet, sedan att jag skulle svälta om jag inte åt ägg och mjölkprodukter.

 

Om människan var lite mindre bortskämd i allmänhet så skulle de kunna äta mindre kött, däri skulle efterfrågan på kött minska, mindre djur skulle behövas födas upp och slaktas. Den mat som odlas fram åt nötkreaturen, grisarna, fåren och hönsen skulle kunna gå direkt till människor. De skulle kunna ha färre djur på gårdarna, djuren skulle kunna gå ute (I alla fall på sommaren och ljumma vinterdagar) de skulle kunna ha fler anställda som kan ta hand om djuren och de skulle kunna ha halm i djurens boxar (Istället för kalt cementgolv överströdd med ett tjockt lager skit).

 

Men nej, för det är ju så gott med den där köttbiten på tallriken. Vid varje måltid, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.

 

För vegetarisk är ”speciellt” och ”annorlunda”, kött är normen. För vi är så jäkla rika att vi kan unna oss det, när nu våra förfäder inte kunde det.

 

Vem bryr sig om djuren så länge kött är gott, så länge hen slipper se lidandes. För ingen orkar engagera sig. Ingen orkar efter åtta timmar på jobbet, komma hem, laga mat, vara social, sköta om hemmet, laga bilen, laga lampan, gå ut med hunden, åka och handla samt allt annat som kan tänka behövas göras.

 

Inte ens vid ledighet, för då ska man ju slaaaappaaaa. Eller erh, vila.

Inte ens politiker orkar bry sig, de vill ju också äta kött. De vill bara få mer pengar, hur mycket de än redan har.

 

Är jag då bortskämd?

 

 

(Notera att jag skrev detta för någon vecka sedan... )

Jag känner mig ganska fjantig. Åh andra sidan, varför?

Jag har aldrig sagt att folk måste sluta äta kött. Det räcker med att äta mindre, kanske äta icke animaliskt några dagar i veckan, eller några måltider.

Trots detta har jag hamnat i en protest-fas. Jag vill ha förändring. Jag vill göra någonting.

Därför har jag bestämt mig för att bli vegetarian, eller i alla fall 75 % vegetarian. Jag tror jag ska fortsätta äta vildkött, så som älg. Eller börja äta ekologiskt kött.

 

Idag var det chicken nuggets i matsalen. Något som jag älskar. Men på min endast växtliga tallrik låg en annan form av nuggets. Fyllda med ärtor och majs, något som jag knappast tycker är någon höjdare.

Men jag vill inte må dåligt för att jag åt kycklingen. Jag ville slippa tänka på de stackars fjäderfäna, fullproppade med mediciner och mat, sittande på sin jäkla pinne på sitt A4 till levnadsyta.

Därför åt jag upp de icke välsmakande bitarna. Varför måste jag vara så fjantig att jag hellre står över något jag älskar när ingen i alla fall håller med mig? När alla i alla fall bara kämpar emot mina ord, mina handlar, min stil.

Jag vill att djuren jag äter ska ha haft det bra, de ska ha fått röra sig fritt, inte sitta instänga utan chans att ens vända sig om.

 

Jag såg på ett program för ett tag sedan. Grisarna i det programmet stod i samma riktning, med två galler på vardera sida. De kunde inte vända sig om, och knappt lägga sig ner. Endast när det var dags att födda fram små kultingar fick de en aningen större yta, sedan var det strax av till båset igen.

 

Vem skulle vilja leva så?

 

På ett annat ställe hade de kor som fick gå i en stor hage full med gräs. De stod där en dag och en natt, sedan flyttades de till en ny hage med nytt gräs. Eftersom det var nytt hela tiden betade de snabbt, för att hinna få något. Efter dem kom bonden med ett hönshus som han hade på traktorn. Hönsen fick sedan komma ut, var av de spred ut dyngan och åt upp de larver som redan funnit sitt hem där.

 

En annan person hade vilda bufflar, som bättre passade på prärien, de rev upp marken och betade den på ett annat sätt än de europeiska korna. De hör ju hemma där, det gör inte korna.

Bufflarna ser till att miljön inte förstörs och andra djur kan trivas. Samtidigt ger de mycket kött och kan vallas in och köras iväg för slakt.

 

Låter inte det lite bättre?

Det är inget större fel på mitt utseende. Mer korrekt, inget fel alls. Förutom någon enstacka skavanker som beror på mitt arv, min livsstil och personlighet. Det faktum att jag existerar. Hade jag gett fan i den där finnen hade det inte blivit något ärr. Hade jag tränat mer hade mina armar inte varit trådsmala. Men det spelar ingen roll. Jag är inte ful. Jag är månne ingen överjordisk och plastig Hollywood stjärna. Men det vill jag å andra sidan inte vara, aldrig någonsin.

 

Jag tror att en anledning till att så många människor är så utseendefixerade är för att ögonen är det sinnesorgan som är mest utvecklat hos oss. Vi använder främst ögonen vid orientering och mycket när vi kommunicerar med artfränder. En anledning att människan har ett sådant bra färgseende är ju för att kunna se färgskiftningar i andras hud.

Ett bra utseende betyder att individen inte är sjuk, har bra gener och är fertil.

Men varför har vi blivit så generaliserade? Alla människor i tidningarna, på tv, de ser så lika ut. Inga finnar. Inga ärr. Det är knappt födelsemärken tycks existera. Jo, förutom hos de som ska föreställa onda, fula eller bara gamla.

Det tycks knappt spela roll ifall personen har blod från asien, europa eller afrika. De ser alla likadana ut. Höga kindben, stora ögon, fylliga läppar. Huvudform, hår och tja, allt ser nästan likadant ut.

Perfekta ansikten utan minsta rynka som ett vit papper. Raka, löjligt vita tänder. Sminkade. Photoshopade. Trådsmala så pass att benen under sticker ut där de inte borde sticka ut.

Kvinnor svälter sig. De skär i sig. De kletar in sig med kemikalier och drar på sig obekväma och opraktiska kläder. Det finns faktiskt människor som får köldskador på vintern då de hellre väljer snygga än varma skor. När jag och ett gäng var ute i skogen en kall höstdag med regn och mycket blåst, tror ni då inte att flera sprang runt i tajts, huvtröja och icke vattentäta skor. Några hade väl jackor, men de flesta var endast snygga. Visserligen hade just de personerna helt enkelt inte kunskap om hur de skulle klä sig när det är kallt. Men de borde väl förstå att de kommer frysa när de väl går ut och känner blåsten skära genom kroppen och regnet slå en mot kinden?

 

Men alla människor tycker olika. Så varför har de normer som anfaller oss från alla håll och kanter blivit som de är?

Ensidiga.

Vridna.

För om vi hade det bra som det är, varför mår då så många kvinnor (ja, och män) så dåligt?

Svältande Kvinnor