Konstigare saker har hänt

Varför heter citronfjäril just citronfjäril? Hade arten ett annat namn innan eller var de namnlösa? Hette de bara ”gula fjärilar”? Fanns de inte i norden innan citronen började importeras? Var det en utlänning som reste eller flyttade till norden som döpte dem efter en frukt i sitt hemland? Bytte de namn när någon tyckte att citron var ett bättre alternativ? Varför döptes den inte till maskrosfjäril, solfjäril, solrosfjäril, äggulefjäril eller gulfjäril? Varför just citron som inte ens är en inhemsk art? Arten borde väl ha haft ett äldre namn, innan citronen? Vad kallade människorna fjärilen innan citronens ankomst? Eller brydde de sig inte om en liten gul fladdrande insekt som flög förbi? Men om jag bryr mig, då borde någon, någonstans, någonsin, också bry eller i alla fall bryt sig.

Ja, jag vet, jag tjatar något förfärligt om det här ämnet.

Men just nu gör jag det för att jag är hungrig, vilket bland annat har för mitt ogillande av bruna böner samt att folk inte verkat fatta att alla inte äter kött. Såååå, salladen hade skinka! En annan sallad som man kunde äta utifallatt innehöll fisk! Resten var ren pasta utan sås och en annan var potatissallad...

Som den-som-inte-bör-nämnas-vid-namn som hotade med att vägra äta den vegetariska grytan på en framtida fest just för det faktum att hon ville ha kött.

Måste man då äta kött till varenda måltid?

Människan är inte en sådan köttbaserad varelse att hen måste äta kött varje måltid, varje dag, inte ens varje vecka. Eller ens kött överhuvudtaget.

Däri omnivore.

En dag när jag inte hade tid att åka hem då jag skulle någon annanstans så smet jag in på en affär för att köpa en macka. Men se, inte en enda vegitarisk macka.

Visst, det fanns den med fiskägg, och jag äter både fågelägg och mjöl så jag kan äta fiskägg. Men det är nog mer med att jag inte tycker om det.

Så det blev en risifruti istället.

”Tänk då på alla svältande barn i-”

Ge fan i det!

Jag vet, jag är kräsen, men jag är då ta mig tusan så mycket mindre kräsen än många andra. De som hellre går till McDonalds flera gånger i veckan än att äta skolmaten.

När jag var liten åt jag jätte dåligt, ska det då ta ifrån mig chansen att bli vegetarian för att jag fortfarande har mycket som jag inte äter? Jag tycker jag äter hur många olika saker som helst, men det tycks aldrig duga de där få dagar där det finns lite att välja mellan. De dagar personalen envisas med att servera grönblandingar med balsamolja och vinäger. När de serverar kokad potatis (Som jag avskyr, den mesta andra potatis är gott), när de serverar bön eller ärtblandningar.

Ska jag behöva tänka på svältande barn varenda gång jag står där i matsalen, illamående av lukter och smaker?

Varenda gång min mage kurrar i protest två timmar efter lunch?

Ska jag behöva tänka på fattiga varenda gång jag köper något onödigt spel, en bok, lite kläder, några godisbitar. Av det faktum att jag äger en katt och några kaniner vars enda uppgift i livet tycks vara att kosta pengar?

Då skulle jag inte ha mycket att leva för. Ska jag må dåligt bara för att andra har det sämre?

”Vadå en bruten arm? Det finns de som har en bruten ryggrad.”

Är jag bortskämd som inte gillar kokt potatis och grönsaker, vinäger och balsam i sallader och har den filosofin att jag inte tänker stödja den köttproduktion där djuren inte har det bra? Där jag inte har mycket val än att låta bli köttet, sedan att jag skulle svälta om jag inte åt ägg och mjölkprodukter.

Om människan var lite mindre bortskämd i allmänhet så skulle de kunna äta mindre kött, däri skulle efterfrågan på kött minska, mindre djur skulle behövas födas upp och slaktas. Den mat som odlas fram åt nötkreaturen, grisarna, fåren och hönsen skulle kunna gå direkt till människor. De skulle kunna ha färre djur på gårdarna, djuren skulle kunna gå ute (I alla fall på sommaren och ljumma vinterdagar) de skulle kunna ha fler anställda som kan ta hand om djuren och de skulle kunna ha halm i djurens boxar (Istället för kalt cementgolv överströdd med ett tjockt lager skit).

Men nej, för det är ju så gott med den där köttbiten på tallriken. Vid varje måltid, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.

För vegetarisk är ”speciellt” och ”annorlunda”, kött är normen. För vi är så jäkla rika att vi kan unna oss det, när nu våra förfäder inte kunde det.

Vem bryr sig om djuren så länge kött är gott, så länge hen slipper se lidandes. För ingen orkar engagera sig. Ingen orkar efter åtta timmar på jobbet, komma hem, laga mat, vara social, sköta om hemmet, laga bilen, laga lampan, gå ut med hunden, åka och handla samt allt annat som kan tänka behövas göras.

Inte ens vid ledighet, för då ska man ju slaaaappaaaa. Eller erh, vila.

Inte ens politiker orkar bry sig, de vill ju också äta kött. De vill bara få mer pengar, hur mycket de än redan har.

Är jag då bortskämd?

(Notera att jag skrev detta för någon vecka sedan... )

Jag känner mig ganska fjantig. Åh andra sidan, varför?

Jag har aldrig sagt att folk måste sluta äta kött. Det räcker med att äta mindre, kanske äta icke animaliskt några dagar i veckan, eller några måltider.

Trots detta har jag hamnat i en protest-fas. Jag vill ha förändring. Jag vill göra någonting.

Därför har jag bestämt mig för att bli vegetarian, eller i alla fall 75 % vegetarian. Jag tror jag ska fortsätta äta vildkött, så som älg. Eller börja äta ekologiskt kött.

Idag var det chicken nuggets i matsalen. Något som jag älskar. Men på min endast växtliga tallrik låg en annan form av nuggets. Fyllda med ärtor och majs, något som jag knappast tycker är någon höjdare.

Men jag vill inte må dåligt för att jag åt kycklingen. Jag ville slippa tänka på de stackars fjäderfäna, fullproppade med mediciner och mat, sittande på sin jäkla pinne på sitt A4 till levnadsyta.

Därför åt jag upp de icke välsmakande bitarna. Varför måste jag vara så fjantig att jag hellre står över något jag älskar när ingen i alla fall håller med mig? När alla i alla fall bara kämpar emot mina ord, mina handlar, min stil.

Jag vill att djuren jag äter ska ha haft det bra, de ska ha fått röra sig fritt, inte sitta instänga utan chans att ens vända sig om.

Jag såg på ett program för ett tag sedan. Grisarna i det programmet stod i samma riktning, med två galler på vardera sida. De kunde inte vända sig om, och knappt lägga sig ner. Endast när det var dags att födda fram små kultingar fick de en aningen större yta, sedan var det strax av till båset igen.

Vem skulle vilja leva så?

På ett annat ställe hade de kor som fick gå i en stor hage full med gräs. De stod där en dag och en natt, sedan flyttades de till en ny hage med nytt gräs. Eftersom det var nytt hela tiden betade de snabbt, för att hinna få något. Efter dem kom bonden med ett hönshus som han hade på traktorn. Hönsen fick sedan komma ut, var av de spred ut dyngan och åt upp de larver som redan funnit sitt hem där.

En annan person hade vilda bufflar, som bättre passade på prärien, de rev upp marken och betade den på ett annat sätt än de europeiska korna. De hör ju hemma där, det gör inte korna.

Bufflarna ser till att miljön inte förstörs och andra djur kan trivas. Samtidigt ger de mycket kött och kan vallas in och köras iväg för slakt.

Låter inte det lite bättre?

Det är inget större fel på mitt utseende. Mer korrekt, inget fel alls. Förutom någon enstacka skavanker som beror på mitt arv, min livsstil och personlighet. Det faktum att jag existerar. Hade jag gett fan i den där finnen hade det inte blivit något ärr. Hade jag tränat mer hade mina armar inte varit trådsmala. Men det spelar ingen roll. Jag är inte ful. Jag är månne ingen överjordisk och plastig Hollywood stjärna. Men det vill jag å andra sidan inte vara, aldrig någonsin.

Jag tror att en anledning till att så många människor är så utseendefixerade är för att ögonen är det sinnesorgan som är mest utvecklat hos oss. Vi använder främst ögonen vid orientering och mycket när vi kommunicerar med artfränder. En anledning att människan har ett sådant bra färgseende är ju för att kunna se färgskiftningar i andras hud.

Ett bra utseende betyder att individen inte är sjuk, har bra gener och är fertil.

Men varför har vi blivit så generaliserade? Alla människor i tidningarna, på tv, de ser så lika ut. Inga finnar. Inga ärr. Det är knappt födelsemärken tycks existera. Jo, förutom hos de som ska föreställa onda, fula eller bara gamla.

Det tycks knappt spela roll ifall personen har blod från asien, europa eller afrika. De ser alla likadana ut. Höga kindben, stora ögon, fylliga läppar. Huvudform, hår och tja, allt ser nästan likadant ut.

Perfekta ansikten utan minsta rynka som ett vit papper. Raka, löjligt vita tänder. Sminkade. Photoshopade. Trådsmala så pass att benen under sticker ut där de inte borde sticka ut.

Kvinnor svälter sig. De skär i sig. De kletar in sig med kemikalier och drar på sig obekväma och opraktiska kläder. Det finns faktiskt människor som får köldskador på vintern då de hellre väljer snygga än varma skor. När jag och ett gäng var ute i skogen en kall höstdag med regn och mycket blåst, tror ni då inte att flera sprang runt i tajts, huvtröja och icke vattentäta skor. Några hade väl jackor, men de flesta var endast snygga. Visserligen hade just de personerna helt enkelt inte kunskap om hur de skulle klä sig när det är kallt. Men de borde väl förstå att de kommer frysa när de väl går ut och känner blåsten skära genom kroppen och regnet slå en mot kinden?

Men alla människor tycker olika. Så varför har de normer som anfaller oss från alla håll och kanter blivit som de är?

Ensidiga.

Vridna.

För om vi hade det bra som det är, varför mår då så många kvinnor (ja, och män) så dåligt?

Svältande Kvinnor

Det tog koncentrationen från själva texten. Vilket har att göra med att jag sällan använder sådant språk när jag prata med folk. Så de som känner mig blev nog lite paffa. Texten fick inte den kraft jag ville ha fram. Blev nog snarare groteskt.

När jag väl fick det påpekat för mig blev jag faktiskt lite paff själv.

Skrev det här för ett tag sedan men kom mig inte för att posta det. Har redigerat det lite nu och lagt till lite. Jisses, jag måste ta mig i nackskinnet och skriva här lite oftare ... och kanske lite mer sammanhängande.

-

Fick höra för ett tag sedan att män tydligen kanske ska kunna få högre betalt inom äldreomsorgen av det blotta faktum att de är män. Då äldreomsorgen annars är ett mycket framträdande kvinnligt yrke. Det är ju för fan sjukt!

Hur många kvinnor lockas med högre lön än den andra halvan av människan inom de manliga arbetena? Ingen ska jag säga dig. Inte vad jag har hört i alla fall. Tala gärna om ifall du hör något.

Män har högst status i samhället och ska därför få mest betalt! Det är tydligen vad som ska bankas in i varje människas skalle.

(Fast fick ännu nyligen höra att det faktiskt inte är sant, att de faktiskt ska få samma lön beroende på vem som har mest utbildning, inget med kön att göra. Kämpa på med det!)

Men i alla fall.

Varför gör människan skillnad på kön hela tiden? Varannan kille, varannan tjej vid bordet. Tjejerna mot killarna. Kan vi inte lika gärna dela upp de blåögda mot de brunögda? Eller varför inte de med skjorta mot de med t-tröja?

Jag är så trött på att hela tiden placeras i ett fack på grund av att mina bröst råkar vara lite större än männens, för att mitt kön är ”vänt ut och in”, för att min sexualitet aldrig kan vara helt fri på grund av chansen för graviditet. För skam. För rädsla. För den jävliga historien som vi lämnat efter oss och fortfarande hänger oss fast vid.

Att den första frågan på BB oftast är ”Vilket kön är det?”. För det är ju så viktigt att veta vilken kast barnet har fötts till. Vilka färger vi ska klä barnet i. Hur vi ska behandla det. Får vi inte veta barnets kön blir vi kränkta, hysteriska, förvirrade, vi vet inte hur vi ska förhålla oss vid det. Hur ska vi behandla barnet, modern, fadern, utan en sådan viktigt social information? För honan av släktet homo sapiens har lägre rang än hanen och måste behandlas därefter, måste läras upp att bete sig på ett vist sätt. Mannen måste också bete sig och föra sig på ett annat sätt. För de får inte finnas för många likheter.

En kvinna måste bli dubbelt så bra som mannen för att i hans ögon räknas som ens hälften så bra som honom.

Varför måste våra skillnader framhävas? Det har alltid varit så. Alla andra djur var olika människan. Istället för att se våra släktingars likheter med oss letade människan efter skillnader. Tills de inte ens tycktes vara av samma ursprung.

Mörkhyad? Du kan inte vara av samma slag som jag, eftersom jag har ljus hy!

Går på fyra ben? Du står lägre än mig!

Inga ben alls? Ondskan personifierad!

Vad spelar det för roll att den där kaninen har behåring som vi, två ögon, en nos, två öron, fyra ben, ger sina ungar di och knullar precis som vi?

Förr i tiden trodde folk att möss uppstod ur smutsiga trasor. Att flugor uppkom ur ruttnande kött. Jaha. Var kom då hästen ifrån? Minns du hur hingsten betäckte stoet. Som sedan födde fram ett föl? Eller frun din? Var tror du annars din unge kom ifrån? Sänglakan och vatten?

Men tillbaka till ämnet. Varför är människan så fixerad att könen? För att bäst veta vem som går att fortplanta sig med. Men varför bryr sig då folk om preventivmedel? Det handlar snarare om någon konstig njutning som jag tycker rimmar illa. Alla vill ha sex. Alla vill inte få barn. Sex är det som gör att det blir barn.

…

Vem tusan var det som kom på idén med just det kabel-bytet?

Och om alla i alla fall inte vill ha barn, varför är då homosexualitet så farligt?

Jag gnatar väl på. Kärlek har inget kön. Det har kanske också med den västerländska romantiseringen av kärlek att göra. Kärlek mellan man och kvinna. Men så fort kärlek mellan kvinna och kvinna eller mellan man och man kommer upp så rynkas det på näsan. För då dyker det upp: Sex?

Det har väl bara de själva med att göra? Varför ska andra lägga sig i deras sexliv, eller kärleksliv, eller vardagsliv. Eller deras liv överhuvudtaget.

Men samtidigt blandas det sociala könet in med det biologiska. Alla ser det fysiska, det biologiska. Förväntar sig att de ska bete sig efter det, inte efter något ”osynligt” gömt under skallbenet. Alla borde få vara som de vill. Oavsett biologiska eller sociala kön borde vi bemöta alla likadant. Strunta i att dela in varandra i olika ”högar”, strunta i om den där killen bär en rosa tröja med paljetter. Strunta i om den där kvinnan kör lastbil på jobbet. Strunta i ifall det är en kvinna eller en man som springer topless ute i sommarsolen. Strunta i vem som är föräldraledigt. Strunta i vem som städar, vem som lagar bilden. Alla bör hjälpas åt, alla bör samarbeta, alla bör gör det dem vill. Bryta sönder stereotyperna. Behandla varandra med respekt. Se varandra som människor och individer.

Undrar om jag månne har sprit ut mig lite för mycket över flera ämnen?

Men allt är ju människan. Sex, sexualitet, kön, genus, rang, historia, umgänge, tankar, regler.

Regler.

Alla dessa skrivna och oskrivna regler.

Får gå närmare det någon annan gång. För nu tycks jag spridigt ut mig alldeles förfärlig.

Kommentera gärna om ni tycker jag skrev något vettigt eller ovettigt, för känner att jag skulle kunna surra vidare om ämnet i en halv evighet till.

Kvinna och man. Varför inte människa? - Konstigare saker har hänt

Jag förstår inte. Andra djur än människan avlivar man av barmhärtighet. Men människan dödas ofta som straff. Både enligt lag och även av dem som tar lagen i egna händer. Beroende på brott och land.

”Döden är inget straff.”

Det är sant. Döden är aldrig någonsin ett straff. För…

Då har jag blivit marsvin ägare då. Lite fundersam hur detta kommer att gå. Har inte haft ”inneburdjur” på flera år. Dessutom är marsvin inte någon storfavorit, de är inte hemska djur, men tillskillnad från de flesta andra djur jag har så har de inga som helst hämningar för var någonstans de skiter och kissar. Inga renliga djur på den fronten. Trots det står det på alla beskrivningar och texter om dem att de är ”ovanligt renliga djur”, detta syftar då på att de tvättar sig själva… där ser man.

De bor i uteburen/hagen just nu där de kan mumsa gräs direkt från marken, men marsvin tål inte minsta lilla kyla så de får nog snarts flytta in i huset.

Dessutom är de dyra i drift, mycket dyrare än kaniner. De äter som vore det på löpande band. Sedan skiter de i ungefär samma takt. Med den ämnesomsättningen är jag förvånad att de kan bli äldre än sex år. Sedan får man inte ge dem för mycket av vissa saker, för då får de svamp i munnen? Menar de då att man inte ska ge dem mycket per gång eller rent allmänt hur ofta de får av just den typen av mat?

Varför detta införskaffande? För att jag allmänt ogillar att avliva djur som är friska. Före detta ägarna skickade dem på ”semester” och ville inte ha tillbacka dem sedan. Det var två kaniner också, den ena dog dock, och den andra ska snart till veterinären för den sista sprutan. Lika bra det, den mår inte alls bra, går knappt att hantera och är alldeles för gammal för avel.

Jag avskyr barnfamiljer som skaffar djur. Det slutar nästan 90% av fallen att barnen tröttnar efter en tid och föräldrarna måste ta hand om dem, eftersom att ungarna vägrar, eller gör det efter en halvtimmes skrik och bråkande. Djuren vansköts, men det är det såklart ingen som bryr sig om. De sitter i sina skitiga burar dagarna i ända, år efter år. Får lite mat då och då, men inget mer, och oftast snarare ”godis” än egentlig mat. Vansköta, långa klor, tovig päls, magra som staket eller tjocka som ett bar tunnor. Går knappt att ta i.

Efter mitt förnamn har jag ofta i mitt liv fått en extra bokstav. Början av mitt efternamn? Varför? För att jag har ett sådant fenomenalt normalt och vanligt namn att det alltid finns minst två människor av ”mitt” namn. Då folk ofta har känt den andra först är det såklart oftast jag som får den där extra biten. Och jag avskyr det. Fortfarande.

Det är inget fel på mitt namn, och jag tänker på det som mitt namn. Jag önskar att jag kunde få vara ensam om det, eller i alla fall inte så vanligt att man stöter på flera som har likadant namn hela tiden.

Sedan finns det ju dem med mer ovanliga namn. Träffade faktiskt flera idag med spännande förnamn, mellannamn men främst efternamn. Tänker dock inte skriva dem här, även om det varit roligt att ge er deras vackra och intressanta namn.

Dessa ogillar ofta sina namn just för att de är ovanliga, och byter de inte så kallar de sig för något annat. Kanske kommer de eller härstammar från ett annat land. Eller så hittade föräldrarna helt enkelt namn någonstans ifrån som de verkligen gillade. Har både känt flera och hört talats om flera som har haft vackra eller bara ovanliga namn. En av mina gamla vänner var den enda i hela Sverige med sitt namn. Jag blir nästan lite avundsjuk. Vad tror du hon gjorde. Hon bytte. Till ett av de mest alldagliga namn hon kunde komma på.

Varför är folk så rädda att vara annorlunda, att ha lite extra krydda?

Människan är byggd så. Varför tror ni annars rädslan för olika folkslag? För att de är annorlunda. Hon är ett flockdjur, och de som avviker gör att hon nästan instinktiv blir rädd. Dessa måste mobbas, hatas, förgöras. För att de är lite speciella, eller helt enkelt lite annorlunda i en värld som alla vill behålla som grå plumpar.

Människan må vara ett av de mest nyfikna djuren på jorden. Men hon är även den mest nervösa när något hon inte känner till dyker upp. Konstigt egentligen.

-

Jag tror aldrig jag kommer att byta namn. För mitt namn är lite mer än en rad i ett register.

Mitt namn är jag.

Jag är mitt namn.

Visste ni vad som är den mest proteinfyllda mat man kan äta? Insekter.

Tänk om man kunde födda upp insekter till mat istället för däggdjur och fåglar. Man kan mycket lättare få upp stora antal, då de är något för jävliga på snabb förökning, och de är mycket energirika. Det går inte åt lika mycket energi som till de stora köttdjuren. Och somliga kan leva på det gödsel vi har så svårt att bli av med från både kor, grisar och höns. Andra kan leva på får kompost.

”Fint” folk äter ju humrar, musslor, sniglar och diverse släktingar. Rent hygieniskt är gräshoppor bättre då de främst är växtätare, medan humrar äter främst kadaver och i vilket fall som helst är ganska lika insekter.

Runt om i världen äts det ju olika insekter och spindlar. Men det är ju just västvärlden som tycks ogilla detta eftersom insekter är ”äckliga”. Men om man kan få folk att tro att kött växer i folieförpackningar i affären kan man väl lika gärna äta de sex eller åttabenta djuren? De behöver ju nödvändigtvis inte synas vad det är. Dessutom äter de flesta allt de erbjuds, det är först när de får veta vad det är som det snabbt spottas ut.

”Jag vill inte äta vegetariskt mat, för jag vill slippa laga två olika sorters rätter varje dag.”

…

”Varför kan du då inte laga en rätt?”

…

Okej, jag fattade inte. Tydligen kan man inte börja äta vegetariskt ens en gång i veckan för att det skulle bli otryggt att göra det. Att äta kött vareviga dag är tryggt, för man har alltid gjort så. Man kan inte ens testa. För man är rädd. Man vill ha den där lilla delen av ett djur på tallriken till varje måltid. Inte bara för att det smakat gott, utan för att det inger en känsla av att allt är konservativt. Som livet borde vara. Aldrig förändring.

Ändå tjatar folk på en att resten av livet blir bra när man oroar sig…

I alla fall… djur lider och dör för att man ”måste” ha kött till varje måltid. De övergöds tills de inre organen kollapsar, får nästan inget utrymme att röra sig på, proppas fulla med mediciner så de inte blir sjuka. För att det släpps ut en jävlig massa utsläpp som förorenar naturen. (Det gör den visserligen med soja också… men det finnas faktiskt annan vegetarisk mat än soja. Får nog börja läsa på om sådan.) Det går åt mycket mer vatten och grönt för att föda upp ett djur än att äta och dricka det där direkt. En vuxen gris producerar lika mycket spillning under ett år som tre eller fyra människor. Var gör man med alla denna spillning? Man övergöder åkrarna för att bli av med det, (Eller illegalt dumpar det i skogen, där det tar död på växtlivet) som sedan rinner ner i floder, som sedan rinner ut i havet där allt djurliv sakta men säkert dör. Ta bara en titt på Östersjön. Våga inte påstå att det är ett friskt hav.

Sedan att man helt enkelt vill ha sin köttbit varje dag. Varför? Det är så onödigt. Varför kan man inte äta vegetariskt tre gånger i veckan och kött resten av den? Fisk, fågel, däggdjur, man hinner ju få i sig allt på en vecka. Och man kan få i sig alla proteiner, vitaminer och mineraler utan att äta kött varje dag. Varför inte lite linser, bönor eller ärtor? Jag måste erkänna, jag är inget stort fan av ärtor och bönor. Linser har jag dock ätigt i en väldigt god sås, så det kan ju inte vara så farligt? Dessutom säger ju folk ständigt att ”De äter i alla fall.” när de inte tycker om vissa saker. Så varför kan man då inte äta böner och ärtor?

Jag säger inte att man ska bli vegetarian, bara minska på köttintaget. Det är faktiskt en ganska stor skillnad. Tyvärr tycks folk tro att man genast vill ta ifrån dem det animaliska så fort man ens öppnar munnen inom detta område.

Vi behöver faktiskt inte så mycket kött för att må bra. Kött borde vara ett tillbehör, inte huvuddelen av middagen. Inte varenda gång i alla fall.

Varför anses kvinnors bröst vara så “äckliga”? Jag hör och läser det hela tiden. Folk som säger att de bara spyr av tanken på att se en kvinna topless på stan. Att det är så vidrigt att de knappt kan titta. När de själva är kvinnor? Ogillar de då den kvinnliga kroppen (Som de själva är) så mycket? Manliga? För att de endast är attraherade av män?

Det låter så konstigt i mina ögon.

Att de skulle bli våldtagna? Blev kvinnorna det för 100 år sen när de visade benen? De flesta våldtäktsmän gör det ju inte för själva samlaget utan för att visa makt och dominans över någon annan.

”BH” är tydligen till för att skymma brösten, inte alls för att hjälpa kvinnan lyfta upp dem… eller så har folk bara glömt bort det. Tänker då på alla små barn utan någon som helst bröstmassa som i alla fall springer omkring med topp och liknande… de har ju ingenting att dölja eller lyfta upp…

Det är eftermiddag. Kallt. Bilarna susar förbi mig i den sedvanliga ”Nu har vi slutat jobbet”-rusningen. Människor går ibland förbi mig på trottoaren. Inget märkvärdigt med det. Jag kastar en kort blick på dem och fortsätter sedan mitt vankande över cementbeläggningen.

Så kommer en kille, jag tittar ointresserat upp på honom, då han plötsligt slänger en stor kladdig plastförpackning rakt framför mig.

Jag stannar. Hela kroppen stelnar.

Han kastade den bara på backen. Inte ens tio meter från närmaste soptunna, som han förövrigt passerade medan han mumsade på sitt packets innehåll.

Jag tar sats. Försöker säga till honom. Innan han hinner för långt bort.

Fem meter. Tystnad.

Tio meter. Tystnad.

Femton meter…

Jag sa ingenting. Jag vet inte varför. Antagligen på grund av min något inbyggda blyghet. Det faktum att det var mycket folk närvarande. Att det skulle bli jobbigt med en konfrontation. Även om konflikten förmodligen slutat i att han kanske, möjligtvis, hade kastat en blick på mig, sedan fortsatt gå. Under tiden skulle jag fått kämpa med mina inre demoner och fått utstå blickarna av alla högljudda tonåringar i busskuren.

Okej, mest mina egna fantasier. De hade nog inte ens brytt sig i att jag bett något plocka upp sina sopor från backen.

Men sedan då?

Plockade jag upp soporna?

…

Nej.

…

Varför?

…

Ren osäkerhet över hela situationen. Sedan det faktum att min buss kom åkande. Vilka bortförklaringar alltså.

Tänk att en handling en annan person säkert glömde i samma stund han utförde den kan sluta i en krönika säker ett år senare?

Över en sådan löjlig liten grej dessutom. Att något slängde sopor rakt på backen. Sådant som görs hela tiden. Fy på mig. Skriv om vettigare saker istället.

Men tänk på den där icke nedbrytbara plasten. Så tung! Ryggen kröks som en fura med ett stenblock fastknutet i toppen över vikten hos denna oväsentliga plastbit! Det är ju fullkomlig ogenomförbart att stoppa ner den i fickan, eller rent av i väskan man har på ryggen!

För man vet ju att när man väl ätigt upp innehållet har grejen inget värde längre. Och fast man orkar släpa med sig hela paketet ett tag så kan man ju inte orka med sig de gram den där plasten vägde. Finns ju för tusan folk som får betalt att städa upp sådant. Eller hur?

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2710322/konstigare-saker-har-hant?claim=zvh7hc26vcm">Följ min blogg med Bloglovin</a>