Konstigare saker har hänt

Det tog koncentrationen från själva texten. Vilket har att göra med att jag sällan använder sådant språk när jag prata med folk. Så de som känner mig blev nog lite paffa. Texten fick inte den kraft jag ville ha fram. Blev nog snarare groteskt.

När jag väl fick det påpekat för mig blev jag faktiskt lite paff själv.

Skrev det här för ett tag sedan men kom mig inte för att posta det. Har redigerat det lite nu och lagt till lite. Jisses, jag måste ta mig i nackskinnet och skriva här lite oftare ... och kanske lite mer sammanhängande.

-

 

Fick höra för ett tag sedan att män tydligen kanske ska kunna få högre betalt inom äldreomsorgen av det blotta faktum att de är män. Då äldreomsorgen annars är ett mycket framträdande kvinnligt yrke. Det är ju för fan sjukt!

Hur många kvinnor lockas med högre lön än den andra halvan av människan inom de manliga arbetena? Ingen ska jag säga dig. Inte vad jag har hört i alla fall. Tala gärna om ifall du hör något.

 

Män har högst status i samhället och ska därför få mest betalt! Det är tydligen vad som ska bankas in i varje människas skalle.

(Fast fick ännu nyligen höra att det faktiskt inte är sant, att de faktiskt ska få samma lön beroende på vem som har mest utbildning, inget med kön att göra. Kämpa på med det!)

 

Men i alla fall.

 

Varför gör människan skillnad på kön hela tiden? Varannan kille, varannan tjej vid bordet. Tjejerna mot killarna. Kan vi inte lika gärna dela upp de blåögda mot de brunögda? Eller varför inte de med skjorta mot de med t-tröja?

Jag är så trött på att hela tiden placeras i ett fack på grund av att mina bröst råkar vara lite större än männens, för att mitt kön är ”vänt ut och in”, för att min sexualitet aldrig kan vara helt fri på grund av chansen för graviditet. För skam. För rädsla. För den jävliga historien som vi lämnat efter oss och fortfarande hänger oss fast vid.

Att den första frågan på BB oftast är ”Vilket kön är det?”. För det är ju så viktigt att veta vilken kast barnet har fötts till. Vilka färger vi ska klä barnet i. Hur vi ska behandla det. Får vi inte veta barnets kön blir vi kränkta, hysteriska, förvirrade, vi vet inte hur vi ska förhålla oss vid det. Hur ska vi behandla barnet, modern, fadern, utan en sådan viktigt social information? För honan av släktet homo sapiens har lägre rang än hanen och måste behandlas därefter, måste läras upp att bete sig på ett vist sätt. Mannen måste också bete sig och föra sig på ett annat sätt. För de får inte finnas för många likheter.

En kvinna måste bli dubbelt så bra som mannen för att i hans ögon räknas som ens hälften så bra som honom.

 

Varför måste våra skillnader framhävas? Det har alltid varit så. Alla andra djur var olika människan. Istället för att se våra släktingars likheter med oss letade människan efter skillnader. Tills de inte ens tycktes vara av samma ursprung.

Mörkhyad? Du kan inte vara av samma slag som jag, eftersom jag har ljus hy!

Går på fyra ben? Du står lägre än mig!

Inga ben alls? Ondskan personifierad!

Vad spelar det för roll att den där kaninen har behåring som vi, två ögon, en nos, två öron, fyra ben, ger sina ungar di och knullar precis som vi?

 

Förr i tiden trodde folk att möss uppstod ur smutsiga trasor. Att flugor uppkom ur ruttnande kött. Jaha. Var kom då hästen ifrån? Minns du hur hingsten betäckte stoet. Som sedan födde fram ett föl? Eller frun din? Var tror du annars din unge kom ifrån? Sänglakan och vatten?

 

Men tillbaka till ämnet. Varför är människan så fixerad att könen? För att bäst veta vem som går att fortplanta sig med. Men varför bryr sig då folk om preventivmedel? Det handlar snarare om någon konstig njutning som jag tycker rimmar illa. Alla vill ha sex. Alla vill inte få barn. Sex är det som gör att det blir barn.

…

Vem tusan var det som kom på idén med just det kabel-bytet?

 

Och om alla i alla fall inte vill ha barn, varför är då homosexualitet så farligt?

Jag gnatar väl på. Kärlek har inget kön. Det har kanske också med den västerländska romantiseringen av kärlek att göra. Kärlek mellan man och kvinna. Men så fort kärlek mellan kvinna och kvinna eller mellan man och man kommer upp så rynkas det på näsan. För då dyker det upp: Sex?

Det har väl bara de själva med att göra? Varför ska andra lägga sig i deras sexliv, eller kärleksliv, eller vardagsliv. Eller deras liv överhuvudtaget.

 

Men samtidigt blandas det sociala könet in med det biologiska. Alla ser det fysiska, det biologiska. Förväntar sig att de ska bete sig efter det, inte efter något ”osynligt” gömt under skallbenet. Alla borde få vara som de vill. Oavsett biologiska eller sociala kön borde vi bemöta alla likadant. Strunta i att dela in varandra i olika ”högar”, strunta i om den där killen bär en rosa tröja med paljetter. Strunta i om den där kvinnan kör lastbil på jobbet. Strunta i ifall det är en kvinna eller en man som springer topless ute i sommarsolen. Strunta i vem som är föräldraledigt. Strunta i vem som städar, vem som lagar bilden. Alla bör hjälpas åt, alla bör samarbeta, alla bör gör det dem vill. Bryta sönder stereotyperna. Behandla varandra med respekt. Se varandra som människor och individer.

 

Undrar om jag månne har sprit ut mig lite för mycket över flera ämnen?

Men allt är ju människan. Sex, sexualitet, kön, genus, rang, historia, umgänge, tankar, regler.

 

Regler.

 

Alla dessa skrivna och oskrivna regler.

 

Får gå närmare det någon annan gång. För nu tycks jag spridigt ut mig alldeles förfärlig.

Kommentera gärna om ni tycker jag skrev något vettigt eller ovettigt, för känner att jag skulle kunna surra vidare om ämnet i en halv evighet till.

 

Kvinna och man. Varför inte människa? - Konstigare saker har hänt