Döden som straff?
Jag förstår inte. Andra djur än människan avlivar man av barmhärtighet. Men människan dödas ofta som straff. Både enligt lag och även av dem som tar lagen i egna händer. Beroende på brott och land.
”Döden är inget straff.”
Det är sant. Döden är aldrig någonsin ett straff. För…
”Döda djur lider inte.”Jaha
Då har jag blivit marsvin ägare då. Lite fundersam hur detta kommer att gå. Har inte haft ”inneburdjur” på flera år. Dessutom är marsvin inte någon storfavorit, de är inte hemska djur, men tillskillnad från de flesta andra djur jag har så har de inga som helst hämningar för var någonstans de skiter och kissar. Inga renliga djur på den fronten. Trots det står det på alla beskrivningar och texter om dem att de är ”ovanligt renliga djur”, detta syftar då på att de tvättar sig själva… där ser man.
De bor i uteburen/hagen just nu där de kan mumsa gräs direkt från marken, men marsvin tål inte minsta lilla kyla så de får nog snarts flytta in i huset.
Dessutom är de dyra i drift, mycket dyrare än kaniner. De äter som vore det på löpande band. Sedan skiter de i ungefär samma takt. Med den ämnesomsättningen är jag förvånad att de kan bli äldre än sex år. Sedan får man inte ge dem för mycket av vissa saker, för då får de svamp i munnen? Menar de då att man inte ska ge dem mycket per gång eller rent allmänt hur ofta de får av just den typen av mat?
Varför detta införskaffande? För att jag allmänt ogillar att avliva djur som är friska. Före detta ägarna skickade dem på ”semester” och ville inte ha tillbacka dem sedan. Det var två kaniner också, den ena dog dock, och den andra ska snart till veterinären för den sista sprutan. Lika bra det, den mår inte alls bra, går knappt att hantera och är alldeles för gammal för avel.
Jag avskyr barnfamiljer som skaffar djur. Det slutar nästan 90% av fallen att barnen tröttnar efter en tid och föräldrarna måste ta hand om dem, eftersom att ungarna vägrar, eller gör det efter en halvtimmes skrik och bråkande. Djuren vansköts, men det är det såklart ingen som bryr sig om. De sitter i sina skitiga burar dagarna i ända, år efter år. Får lite mat då och då, men inget mer, och oftast snarare ”godis” än egentlig mat. Vansköta, långa klor, tovig päls, magra som staket eller tjocka som ett bar tunnor. Går knappt att ta i.
Hoppas åtminstone att marsvinen inte driver mig till vansinne, som syrran tycks ha blivit av dem under ”semestern”.
